Kennel Atomkraft

Nyårsafton. Kom hem för ett år sedan exakt idag med bebban. Kallt o mkt snö var det. Så kallt att jag var rädd för att luften skulle vara för kall för henne att andas in! Ser tillbaks på året med glädje och sorg. Glädje över min vackra dotter som jag älskar så mkt. Så mkt har hänt under hennes första levnadsår. Glädjen över att se min pappa bokstavligen lysa upp varje gång han träffade henne. Han sken som en sol, strålade, larvade sig och skrattade. Det var som om allt annat inte spelade nån roll. Ingen smärta inget annat. Jag är glad över att ni hann träffas och att vi sågs så ofta som vi gjorde. Jag är glad över att vi slösade med vackra fina ord till varandra. Särskilt du pappa! Ingen är som du och ingen annan kommer någonsin att vara det! Sorgen är att du försvunnit från oss. Kvar står vi här din lilla familj med en enorm tomhet. Saknar dig så!!

Bilden nedan är inte av bästa kvalitet men ville absolut att den skulle vara med så det får bli så här ändå..

                                  

2011-12-31 14:44 | Kommentera

Tankarna är många. Hur Var Varför nu? Mycket är det med allting. Världen har stannat men ändå fortsätter den så snabbt runt omkring. Saknaden gnager i mig och samtidigt försöker jag fungera i vardagen.

Datum är iallafall nu satt för begravning och jag har märkt att många varit inne på sidan dom sista 2 veckorna så jag har valt att lägga ut annonsen här med orden: Dom som kände min pappa. Som var hans vän. Vissa har jag personligen kontaktat som jag vet och dom som jag själv tycker är självklara. Andra har kanske varit borta under en längre tid och jag har inget sätt att kontakta er på men ni är välkomna att delta. Skicka gärna ett meddelande. Kontakt uppgifter finns under fliken Kontakt om ni kommer.

Vänskap Välvilja Kärlek & Respekt  

//Paloma 

2011-12-20 23:01 | Kommentera

Att finna ord att skriva här nu är inte lätt.

Tomheten jag känner går inte att sätta ord på och dom första dagarna ville jag inget skriva. Inget säga till någon för att om jag inte gjorde det skulle det kanske finnas en liten liten chans att det inte var sant.

Att min far. Pappa var borta. Att aldrig återse honom igen är fortfarande ofattbart i mitt huvud.

Världens bästa pappa. Världens bästa morfar & världens bästa svärfar. En varm fin människa, inte alltid och inte mot alla men absolut mot dom som förtjänat det! Jag tror inte jag vet något annan pappa som börjar sina samtal eller sms med "Min älskade dotter" varje gång!

I tisdags morse satte jag mig i bilen & gav mig av för att para vår tik Manzanita. Pappa hade skickat ett lycka till kör försiktigt sms kvällen innan.

Jag som alltid hör av mig till pappa innan jag ska någonstans gjorde av någon anledning nu inte det utan åkte bara. Allting gick så bra som det bara kan och parningen gick SÅ bra och jag var så glad när jag hoppade in i bilen och skulle ringa för att berätta det för honom. "Gud han kommer bli så glad" tänkte jag! Det här hade vi ju sett fram emot så länge!

Ringde inte med detsamma utan tänkte att jag väntar.

Efter ett tag kommer ett samtal där en person säger att dom hittat min far hemma. Dom hade hittat någon gammal kontaktlista som inte var uppdaterad med gamla namn och gamla nr till mig. Dom har alltså försökt nå mig hela dagen sedan morgonen och där har jag suttit och åkt och inte vetat nåt!

Grämer mig över att om jag hade ringt som jag brukar till honom. Om jag inte fått något svar. Då hade jag direkt anat oråd för han var ju sjuk. Då hade jag inte åkt. Det hade inte blivit någon parning. 

På något vis kan det kännas som om allt har en mening. Det var meningen att jag skulle åka kanske jag vet inte. Parningen är iallafall gjord och när dessa välsignade valpar nu kommer så kommer det inte vara några valpar i världs historien som kommer att betyda så mkt för någon som dom här kommer att göra!!

Min pappas 3 tikar var ju med honom vid tillfället men mår under omständigheterna bra! Dom är pigga och glada som bara staffar kan vara. Har tagit dom till veterinär på inrådan men dom mådde bra (tack gode gud!) Ena har urinvägsinfektion så hon är satt på antibiotika. Dom andra har lite "gammelhund" symptom som tandsten och några vårtor men inget annat vi inte redan visste om. 

En sak vill jag dock har klart lagt eftersom elaka rykten tenderar att florera. Särskilt i hundvärlden tyvärr. Att pappas hundar var hans allt och ögonstenar det vet alla som kände honom och att han aldrig skulle tillåta att någon av dom led på något vis! Nåt kilos övervikt, visst men vem har inte det?! Dom kom i första hand och många gånger även före mig men det har bara varit till att finna sig i det!

Jag ska göra det som står i min makt för att stolt bära Kennel Atomkraft vidare och göra allt som jag och pappa bestämt och kommit överens om. 

Mkt är det jag kommer behöva lära mig för jag har annars alltid haft honom bakom ryggen men har bestämt mig för att genomföra alla planer vi hade. Föra vidare det han under så många år har byggt upp avlat fram och kämpat för.

Vila i frid min underbara far. Du var den bästa man kan tänka sig! Slösade på kärlek och varma ord. Lyssnade alltid och förstod. 

Många är vi som kommer sakna dig och din knäppa humor.

Jag kommer att älska dig alltid och sakna dig för evigt

Paloma

http://www.hjart-lungfonden.se/

2011-12-13 23:27 | Kommentera